Ballongflyg förr och nu

Redan de gamla grekerna drömde om att kunna röra sig fritt i det stora lufthavet. Det var dock inte förrän i slutet av 1700-talet som människan fann ett sätt att bemästra luften.

Första människorna i luften

Bröderna Joseph och Etienne Montgolfier byggde den första fungerande flygfarkosten, en varmluftsballong. Den första bemannade uppstigningen gjordes 21 november 1783 i Paris. Ballongen var byggd av papper och målad i blått och gult. Under själva ballonghöljet hängde en balkongliknande plattform, där ballongfararna; Pilatre de Rozier och Markis d'Arlandes stod. Värmekällan de hade med sig var en eldgryta med galler, vilken de matade med halm under färden.

Gasballongen uppfanns samma år, och under nästan 200 år var det den vanligaste ballongtypen. Gasballonger flögs i Sverige under åren 1890-1936 och vid Andrées berömda expedition var det gasballong som användes. 

Moderna pionjärer

Den moderna varmluftsballongen uppfanns i USA på 1960-talet. Det var framför allt tyg i syntetmaterial och förbättrade gasolbrännare som låg bakom denna utveckling.

1968 kom den första varmluftsballongen, Emelie, till Sverige och Åfors Raket och Ballongklubb. Under 1970-talet spreds ballongflyg över landet. 1972 bildades Svenska Ballongfederationen och 1976-77 avgjordes första SM:et. 1979 fanns 40 ballonger i i Sverige.

Antalet ballonger steg stadigt fram till början av 1990-talet, då det fanns c:a 150 luftvärdiga ballonger. Deltagarrekordet i SM är från 1987, då 29 piloter med lag tävlade.

Ballongflyget idag

Under 1990-talet utvecklades passagerarflyget med ballong och idag är ballongföretagen dominerande vad gäller flygtimmar. Tack vare ballongföretagen har nu alla en möjlighet att uppleva ballongflygning och biljetter brukar vara uppskattade presenter.

En annan utveckling som skett samtidigt är att GPS-navigatorer börjat användas vilket avsevärt underlättar och ökar precisionen i navigeringen. I tävlingssammanhang används numera även datorer kopplade till GPS för ökad funktionalitet.

Privatflyget har minskat, en trend som blev extra tydlig i och med en rad försämrade villkor i början av 2000-talet.  SBF har därför gjort ett antal satsningar för att få ner fasta kostnader och ekonomiska risker för den enskilde ballongflygaren. Bland dessa kan nämnas ballonguthyrning, en fond för självriskreducering och en luftvärdighetsorganisation.

Vid slutet av 2007 fanns 93 svenska ballongpiloter och 60 luftvärdiga ballonger i svenskt register.

Så funkar det!

Ballonger flyger enligt principen "lättare än luft", d.v.s. balllongen är lättare än en lika stor volym av den omgivande luften. Detta gäller även ballongens nära släkting luftskeppet. Skillnaden mellan ballonger och luftskepp är att de senare kan förflyttas mot vinden med hjälp av en motor medan ballonger följer med vinden. Ballonger och luftskepp kallas ibland med ett samlingsnamn för aerostater (eftersom lyftkraften är statisk, dvs den har inget med luftens rörelse att göra). För övrigt finns ingen speciell organisation för luftskepp i Sverige utan SBF:s intresseområde är, trots namnet, alla aerostater.

Typer av aerostater

Man kan åstadkomma den statiska lyftkraften genom att värma upp luft eller använda en lätt gas. Man får då alltså följande fyra kategorier:

Varmluftballong	Gasballong
Varmluftskepp	Gasluftskepp

Varmluftballongen är den typ som är absolut vanligast idag. Luften i ballonghöljet värms med hjälp av en gasolbrännare monterad ovanför korgen. Man eldar inte hela tiden utan stötvis och kan med hur mycket man eldar reglera hastigheten i höjdled. För att kunna sjunka snabbt, eller för att tömma ballonghöljet vid landning, finns det en ventil i toppen av ballongen som kan öppnas via en lina från korgen.

En ballong flyger med vinden, men det blåser ofta åt olika håll på olika höjder. Med brännarens hjälp kan man kontrollera sin höjd mycket exakt. Genom att leta efter olika vindriktningar på olika höjder kan piloten styra sin ballong rätt.

Varmluftballonger byggs i många olika storlekar och former. De som används i tävlings/klubb/privatflyg har oftast en lyftkapacitet motsvarande 2-5 personer medan ballonger i komersiellt passagerarflyg i regel är större (de största tar upp till 30-talet passagerare!). Man kan också (oftast i reklamsyfte) bygga specialformade varmluftballonger med allehanda former som ölburkar, kiosker eller andra prylar. Man får lite annorlunda flygegenskaper och en något mer svårhanterlig ballong, men garanterat något som väcker uppmärksamhet.

Gasballongen var länge dominerande men är idag sällsynt (ingen i drift i Sverige idag), av praktiska och ekonomiska skäl. Gasen som används är helium eller vätgas. Till skillnad från varmluftballongen är höljet här inte öppet nedtill utan helt omslutande. Man har dock en liten ventil upptill där man kan släppa ut lite gas för att sjunka. För att stiga kastar man av ballast (sand).

En fördel med gasballongen är dess långa räckvidd. Som exempel kan nämnas den årliga tävlingen Coupe Gordon Bennett där det går ut på att flyga så långt som möjligt inom Europa. Andra mer extrema flygningar som jorden runt-försök har gjorts med s.k. Roziére-ballonger, där både gas och varmluft används.

Varmluftskepp finns ett fåtal i Sverige. Som nämnts så fungerar de som varmluftballonger med skillnaden att de har en motor med propeller för att förflytta sig mot vinden. Även formen på höljet är anpassad till att röra sig i förhållande till omgivande luft.

Gasluftskepp är i regel mycket stora och spektakulära farkoster. De är också den mest ovanliga av dessa fyra typer. De har använts för nyttotrafik i olika sammanhang - tidiga försök till passagerartransport och mera sentida projekt inriktade på att frakta gods till svåråtkomliga platser.

Vanliga frågor

Här är svar på några av de vanligaste frågorna om ballongflygandets ädla konst.

När går det att flyga?

Det går att flyga ballong året runt. Under sommaren flyger man på tidiga morgnar eller sena kvällar, för att undvika termik. Termik är uppåtströmmande, kraftiga, varmluftsbubblor som gör att man som ballongfarare kan tappa kontrollen över sin ballongs stig eller sjunk. Det går även alldeles utmärkt att flyga på vintern. Det är kortare tid med dagsljus, men i gengäld kan man flyga mitt på dagen, då det inte bildas termik. Markvinden skall vara mindre än 10 knop, ca 5 meter per sekund. Man flyger inte vid regn eller byig vind. Före start kontrolleras alltid väderprognosen, så att man inte överraskas av dåligt väder.

Hur länge flyger man?

En sommarflygning är oftast 1-2 timmar lång, det är ungefär vad man brukar hinna med hänsyn till termik (se ovan) och mörker. På vintern kan man flyga längre. Hur lång sträcka man rör sig beror förstås på vindhastigheten.

Hur vet man var ballongen skall landa?

Ingen kan veta exakt var ballongen skall landa före start. Efter rådande väderförutsättningar planerar flygarna en viss rutt, och väljer startplats så att det finns bra landningsplatser åt det håll de räknar med att flyga. När de sedan från luften ser en bra landningsplats kan piloten landa ballongen med stor precision, på metern när.

Vad krävs för att bli ballongpilot?

Man genomgår en pilotutbilding i en flygskola på motsvarande sätt som för andra flygdiscipliner. Ballong är dock en av de mindre flygsporterna och därför driver Svenska Ballongfederationen en rikstäckande flygskola. Utbildningen innehåller både praktik (skolflygning tillsammans med en instruktör) och teori (meterologi, ballonglära, bestämmelser, radiokommunikation, etc). Utbildningen tar normalt 1-2 år. Mer info om flygskolan.